Vem är då jag?

Man kan väl säga att jag ledsnat på allt jäkt, stress, alla måsten. Man kan väl säga att jag kommit till en punkt i livet där jag börjat värdesätta allt det "braiga" runt omkring oss. Allt det som inte märktes då man var mitt uppe i bestyren.

Hur kom jag då till denna insikt?

För några år sedan drev jag en getgård i Hunge, Jämtland. Jag flyttade dit och började mjölka getter utan att ha en aning om vare sig djuret eller tillverkning av ost. Det var en riktig omstart på livet och tack vare fantastiska läromästare gick det fantastiskt bra. Så bra att jag inte hann med något annat än getter och ost.  Det var otroligt roligt och gav massor, både den nära kontakten med djuren och också kontakten med alla kunder.  Och inte att förglömma, alla nya vänner.

Under denna perioden började jag sakta men säkert inse vad vi gör med vår miljö och oss själva. Framför allt gick det upp ett ljus om vad vi stoppar i oss och våra djur och alla kemikalier vi använder till allt. Jag brukade göra bl.a lingondricka för att sälja som komplement till osten på marknader. Sista året gjorde jag dricka på 100kg bär och sålde inte en enda flaska! Det var så gott så jag drack upp allt själv. När den var slut och jag köpte den saft jag alltid druckit innan var den så äcklig att den åkte i soporna. Men innan den kastades läste jag för första gången innehållsförteckningen, och ALLT, precis ALLT var artificiellt. Det vi stoppar i oss till vardags är inget annat än kemikalier!

Detsamma var det med tvålen. Jag fick en dag ett mail från USA där en svenska bodde granne med en gård där getmjölkstvål tillverkades. Hon undrade om jag var intresserad av recept och självklart var jag det. Där började min bana inom hudvårdsprodukter. Jag läste allt jag kom över, främst amerikanska böcker då det inte finns så mycket på svenska, och kom till insikt om vad vi egentligen tvättar och smörjer in oss med.

Engagemanget för bygden var stort, jag var med i kommunfullmäktige, kyrkorådet, Folkets hus, Bystugan, hembygdsföreningen, drog igång Linedance, ordnade fester och allt vad det var.

En vacker dag blev det för mycket helt enkelt och den berömda väggen kom i mellan. Då insåg jag att jag glömt bort mig själv. Och vem kan egentligen vara bättre lämpad att ta hand om sig själv än man själv?

Så därför är mitt budskap ganska enkelt: Ta hand om dig och gläds åt allt det härliga runt om kring!