Duro - min lilla gatuhund

Allt började med att jag hade hund-abstinens. Första gången sedan jag var liten som jag varit utan djur så länge, hela två år. Jag ville ha en vuxen hund, hade ingen lust att börja stöka med en valp igen. Hur det än är så är det ganska mycket passning och jobb med en liten valp. Visserligen är det jobb med omplaceringar också men inte på samma sätt.

Letade runt efter lämplig omplacering i Sverige, tex Hundstallet och liknande ställen. Men där fanns det bara olika kamphundar eller små pyttehundar. När jag satt där vid datorn och Googlade snavade jag över utländska omplaceringar. Duro fanns redan i Sverige på ett jourhem så vi reste dit och träffade honom. Tycke uppstod och på den vägen är det....

          Ingången till Noaks Arks hägn           I en av dessa kennlar bodde Duro           Detta är ett stort hägn som drivs av en förmögen man som vill hundarna väl           Men inte den bästa miljön precis                      På den tiden hette han Pandora då dom fått för sig att han var en tik! Ingången till Noaks Arks hägn

Här på Noaks Ark i Bukarest bodde Duro, eller Pandoro som han egentligen heter, innan han kom till Sverige och jourhemmet. Han har inte helt lyckliga ögon, och det kan man lätt förstå. Dom trodde först av någon outgrundlig anledning att han var en tjej och döpt honom till Pandora. Hm, undrar hur kastreringen gick till?

          Nykommen till Arlanda och törs inte gå ur buren           Locket av, men det hjälpte inte           Det luktar konstigt...           Ni lämnar mig väl inte här?! Nykommen till Arlanda och törs inte gå ur buren

Ankomsten till Arlanda. Dessa krakar får vara med om verkligt traumatiska upplevelser. Fångas av hundfångare, instängda i kommunala hägn som är allt annat än bra och där de hanteras mycket illa, bli kastrerad och sedan "fritas" av någon organisation som sätter dom i nytt hägn. Visserligen mycket bättre än de kommunala men ändå inget liv för en hund. Slutligen instägd i en liten låda och åka i lastrummet på ett stort flygplan för att komma till ett nytt land med nya dofter och ett språk dom inte förstår. När han kom till Arlanda ville han inte lämna sin flygbur vilket man kan förstå, det var ju hans fasta punkt just då.

          Får jag flytta hem till er?           Här är mitt vackraste leende           Vilken flirtis!           Raggig och lite deppig Får jag flytta hem till er?

Här har han kommit till jourhemmet i Sverige. De två sista bilderna är då vi träffade honom för första gången. Han var väldigt rädd och blyg men vågade till slut komma fram till mig. Husse däremot var en otäcking. Man kan bara gissa vad han varit utsatt för. Det är först nu, efter 1 1/2 år som han börjar acceptera husse och t.o.m vågar komma upp i soffan fast husse sitter där. Husse har varit otroligt tålmodig och inte givit upp, vilket både jag och Duro är tacksamma för. Men vi har fortfarande lång väg kvar innan han är en helt trygg hund, om han nu någonsin kan bli det.
Mycket kan vi tacka vår andra familjemedlem för. Loffe kom in ivåra liv ett halvår efter Duro och har haft en mycket positiv inverkan på Duro.

Duro idag! Så härligt att se

          Hela gänget, Pluto, Donna och Duro drar iväg, bus på gång?           En lien paus           Duro med en av sina kompisar: David           Vilken blick!           Dax för lite vila           Åh vad livet är härligt i alla fall! Hela gänget, Pluto, Donna och Duro drar iväg, bus på gång?

Här bodde Duro innan han kom till Sverige och sedemara blev medlem i vår familj.

Här är Duro i jourhemmet och träffar en pipleksak för första gången. Läskigt! Idag blir han som tossig då han får en. De flesta tar han kål på på en gång, men några blir favoriter och kan hålla flera månader.

Duros första träff med snabeldraken. Riktigt ruskigt monster som förföljer!

Duro får fnatt ibland på promenaderna. Här är han ganska ny hos oss och vi kunde fortfarande ha honom lös. Nu när han blivit hemtam och framför allt tuffare och fått mer självförtroende, kan vi bara ha honom lös på vissa platser. Rådjur och kaniner är sååå kul att jaga.